Saker jag minns som inte längre finns

Jag tog en promenad på Söder idag som blev en minnenas promenad. Jag hade kameran med mig och fångade en del platser och företeelser som stimulerade minnet och sinnet. Den första bilden du ser här bredvid är från min allra första dojo där jag började mina trevande steg inom kampkonst. Det var under ninjaboomens era och ninjutsu var en populär kampform. Bujinkan taijutsu som dess namn var på den tiden och i folkmun Ninjutsu. Liksom i många japanska kampkonster var myterna många, men det var en trevlig och lycklig tid för mig. Idag är det ett solarium.

Skatteskrapan är en plats där många har haft ett stressat ögonblick och där i sista minuten lämnat in sin deklaration. Det visades upp i TV och intervjuades stressade människor som la sina kuvert i lådor. Idag är det underombyggnad och det är Annika Billström som lovat nya bostäder till studenterna.











Nästa plats är en ingång till en rockklubb där glåmiga ungdomar med kritvita ansikten och korpsvart hår med lugg köade för att komma in på det legendariska Ritz. Jag besökte den vid ett par tillfällen bland annat för att se en märklig konsert med Clint Ruin och hans märkliga band Scraping foetus from the wheel som numer heter bara Foetus. Då möttes åskådarna av en 15 minuters bedövande ljudmatta för att när det väl var dags för Ruins later på scen mötas av förakt.

Runt hörnet finner vi Björns trädgård där det brukade vara välfullt med alkoholister som med en påse slumrade i trädens skugga eller raglade runt på sin oas på söder. Idag är det totalt annorlunda. Fullt av liv både skatefanatiker som droppar ner i bowlen eller de barn som gungas av sina föräldrar i lekparken. Förändringarna i Stockholm gör att man ser hur tiden går och nya öden lever sina liv här.

Även om jag minns den märkliga elbil som Sir Clive Sinclair trodde skulle revolutionera stadskärnan så känns det märkligt att se helt nya fordon göra sitt inträde i stadsbilden. Man kan hyra "Segways" av företaget Uppåner som också sysslar med ballongflygning. Framtiden är redan här och jag väntar att få hoppa undan för den första fungerande "hoverboarden" vilken sekund som helst.

Det är sant att nu slipper man andas avgaser när man ska gå till "Krönet" och ta en öl i glada vänners lag. Vissa saker man minns är inte så angenäma. Den tunga trafik som passerade götgatsbacken pyste ut sina giftiga avgaser. Här cyklar man och strosar i frihet och många är nu de som finner sin shopping i de nyöppnade galleriorna här. En annan doft sprids från Lush som säljer sina badartiklar med stor framgång.

Jahaja, nu är det museum här ett om en av våra stora företagare Alfred Nobel. När jag senaste var där inne så var det en plats där miljoner bytte ägare. Jag praktiserade hos fondkommisionfirman Hägglöfs. Börsen har nu fått ge plats för ett museum. Många förändringar har gått förbi utan att man har märkt de.





Förr kunde man stå och titta på hur de oförtrutet lät sänkhåven gå upp och ner. Idag ligger båten där tom och livlös. Det finns ingen som fiskar med sänkhåv längre. Jag har inte sett någon på år och dag i alla fall. Det finns många symboler för huvudstaden som en efter en faller i glömska och andra uppstår. Förändringarna är stora och många.

Ibland blir man förvånad över att svenskarnas sinnelag kan förändras. Jag ser att kontinenten och ett annat temperament har växt fram. Det vågas till och med dansas på stans gator vilket skulle varit snudd på omöjligt tidigare. Nu är det vanligare och det är en trevlig förändring tycker jag. Vi har fått in en spontan värme som får hjärtat att smälta.